Fuktberäkning
Tillämningar inom projektering-, produktion- och förvaltningsskeden samt vid skadefall.
Omfördelningsberäkning
Används för att simulera hur olika material i en byggnadskonstruktion påverkar fuktomfördelningen.
Beräkningsverktyg: WUFI
Uttorkningsberäkning
Används för att simulera uttorkningsprocessen av betongkonstruktioner.
Beräkningsverktyg:Torka S samt Produktionsplanering Betong
Att välja rätt beräkningsmetod
Fukttransport i material sker huvudsakligen på tre olika sätt:
- Diffusion: Fukt som förflyttas i ångfas, där skillnaden i ånghalter utgör drivkraften.- Fuktkonvektion: Vattenånga som följer med luftmassor.
- Kapillärkrafter: Sker i vätskefas då vatten/fukt förflyttas i materialets porsystem / struktur.
Det gäller helt enkelt att anpassa valet av beräkningsmetod utifrån förväntade fukttransporter som kan uppstå..
Så enkelt är det inte utan beaktande behöver också göras till objektets specifika fuktegenskaper och omgivande faktorer.
Fuktberäkning vid olika situationer
Projekteringsskedet
Tidig projektering i systemhandling- eller bygghandlingsskede:
- Utreda möjliga konstruktionslösningar.
- Utreda möjliga materialval.
Produktionsskede
Tidig produktionsplanering eller under produktionsskedet:
- Prognostisering av uttorkningstider
- Jämförelser mot trendmätningar
- Inför applicering av ytskikt
Skadefall
I samband med fukt-/vattenskada förändras omfördelningen.
- Simulera potentiell omfattning och orsak
- Simulera lämpliga åtgärdsförslag
Förutsättningar för att kunna göra fuktberäkningar
1. Känd konstruktion
Skikttjocklek, material och geometri m.m.
2. Fuktprofil
Ensidig eller dubbelsidig omfördelning av fukthalter.
3. Materialegenskaper
Fukttransport- och övrig materialdata.
4. Kända randvillkor
Omgivande förhållanden som påverkar utfallet.
5. Tidsvariationer
Kännedom om kritiska gränsvärden och hur fuktigheten kan variera över tid.
6. Verktyget begränsningar
Att återspegla verkligheten (teoretiskt) med erforderliga osäkerhetsfaktorer.
Beräkningsmodeller av fukttransporter
Glaser-metoden
Den traditionella metoden för att bedöma fuktbalansen i en byggnadsdel har varit Glasermetoden (beskriven i DIN 4108-standarden) som analyserar ångdiffusionstransporten i komponenten.
Denna metod tar dock inte hänsyn till kapillärtransporten av fukt och för komponentens sorptionsförmåga, vilket båda minskar risken för skador vid kondens.
Dessutom, eftersom Glaser-metoden endast tar hänsyn till steady-state-transport under förenklade steady-state-gränsförhållanden, kan den inte reproducera individuella korttidshändelser eller tillåta regn och solstrålning.
Metoden är avsedd att ge en allmän bedömning av en komponents hygrotermiska lämplighet, inte att skapa en simulering av exempelvis realistiska värme- och fuktförhållanden i en komponent som är utsatt för det väder som råder på dess individuella plats.
Sofistikerade beräkningsprogram
Att utföra flerdimensionella beräkningar manuellt tar mycket lång tid, därför används ofta beräkningsprogram.
Beroende på syftet med fuktberäkningen samt vilken fukttransport som anses vara viktig att kontrollera. Så finns det olika beräkningsverktyg som är mer eller mindre tillämpliga.
Val av beräkningsprogram ska också övervägas till de byggnadsmaterial som skall ingå i simuleringen med där tillhörande materialdatabas.
Skall även ytterligare omgivande faktorer tilläggas är det viktigt att dessa faktorer är validerade.
En beräkning och simulering bör alltid ses som en vägledning och därmed kompletteras eller verifieras mot verifiering genom fuktmätning i det aktuella byggnadsmaterialet och konstruktionen.